Sven-Erik föddes i Göteborg på Hisingen och Anna och Helge hette mor och far. Helge var hängiven orienterare och att sonen och i alla fall två systrar, Eivor och Ulla-Britt, blev bitna av sporten är ju inte så underligt. Sven-Erik blev lik sin far även till utseende och sätt. Det jag kommer ihåg främst av Helge är hans intresse och omsorg om andra, egenskaper som Sven-Erik ärvt och utvecklat till fulländning.

Som ung tävlade Sven-Erik för Göteborgs Sportklubb, liksom övriga skärmletare i familjen. På 60-talet träffade han Gunnel och kärlek det blev, ett oskiljaktigt par över alla år. Vilken tur att Gunnel var med i Kungälvs OK och naturligtvis bytte Sven-Erik och blev KOK-are. En ny medlem som tillfört mycket till klubben, både inom sporten och som person. Giftermål blev det 1970 och så småningom växte familjen och ännu fler orienterare och härliga medlemmar blev det.

Gunnel och Sven-Erik rotade sig så småningom i Släbo i Kode där de skapat en egen oas för sig och sina barn och senare även respektive och inte minst barnbarn. En idyll som faktiskt med all rätt kan liknas vid Astrid Lindgrens Bullerbyn. Sven-Eriks omsorg och kärlek till familjen är fantastisk och dessa egenskaper kan man lätt se även hos övriga i ”klanen Steen”.

Sven-Eriks humor var lika fin som hans omsorg och kärlek till familjen. Många minnen både från fester i klubben och kalas i familjen har det blivit genom åren. Jag kollade precis på vishäftet från hans 50-års fest och log när jag såg bilder på honom som ung, som rekryt, fästman, orienterare o s v. Senare drar jag mig till minnes när vi var några som var ute och for i våra husbilar. Då kunde frågan komma upp: får vi stå här över natten eller inte? Nästa gång vi var ute tog Sven-Erik fram en fin och egentillverkad skylt på fot, STÄLLPLATS, och räckte över den. Frågan fanns inte längre.! Han var riktigt fyndig och alltid rolig att umgås med. Sven-Erik har inte bara för alltid en plats i mitt hjärta, han har en hel ställplats!

Saknaden efter Sven-Erik är stor hos oss alla och våra tankar går främst till Gunnel, Erica, David, Frida och Emilie med respektive och alla barnbarn, släkt och vänner.

Minnesordet nedtecknat av Thore Jansson