Orientering handlar i mångt och mycket om att göra det enkelt för sig. När man skall ta sig från en kontroll till en annan, så möts man ofta vid första anblicken av ett gytter av kartdetaljer man tycker sig behöva ta hänsyn till när man tar sig fram. Men att beta av alla stenar, punkthöjder och andra smådetaljer längsmed vägen skulle ta alldeles för mycket tid. Därför börjar man med att i huvudet skala bort alla kartföremål som man just i det aktuella fallet inte behöver ta någon hänsyn till. Det kallas att förenkla kontrollen.
Vi tar ett exempel:
Vi skall ta oss från kontroll 1 till kontroll 2. För att ta oss dit skall vi följa stigen som går norrut och sedan en bit fram vika in på stigen som går mot väster. Som du ser så är det grönt raster i skogen, det är en sankmark till vänster om strecken, det är höjder och branter längsmed stigen och ett hygge rakt norrut och till väster. Många detaljer, som sagt, och svårt att hålla reda på allting.
Men vad behöver vi egentligen veta för att kunna komma fram till kontrollen? Vilka detaljer är nog? Genom att krasst ignorera allting vi inte behöver, så slutar det vid att vi på vägen bara behöver ta notis om följande detaljer.
Det här är det enda vi egentligen behöver bry oss om på vägen fram. Visst kan man notera de andra detaljerna i förbifarten, men i sammanhanget är de rätt så oviktiga. Om vi håller koll på stigarna så kommer vi att hitta området kontrollen sitter i. Genom att minimera antalet detaljer så gör man dels att det blir lättare att hitta fram till kontrollen, dels att man inte behöver läsa kartan kontinuerligt längsmed vägen, vilket sparar tid.
Fler exempel på att förenkla kartan.
